Emigration
Emigration to the United States at the end of the 19th century
Facts: https://www.hhogman.se/emigrantresan.htm
Early Swedish emigrant research has explained the emigration by saying that it was something that drove people to emigrate. They wanted to get away from something, i.e. the so-called Push factor. It has cited overpopulation in rural areas, lack of work, the emergency years at the same time as there was a boom in the US and the possibility of cheap soil in North America (under the Homestead Act of 1862). Today, scientists are more unsure of the causes. There was no shortage of work in Sweden during the period of emigration. In many places, there was even a shortage of labour. For a long time there was boom and economic expansion in Sweden with rising wages except for short periods from time to time. Today, the researchers are more focused on the driving factor, i.e. the so-called Pull factor. It was something that drew and attracted. The great country to the west attracted with its opportunities and not just economic. There was also a personal freedom that did not exist in Sweden. But it is probably a combination of both the Push and Pull factors that are the background to the mass exodus
Required certificates
What was required in the form of a certificate has varied during the emigrant era, but a certificate that was mandatory was the relocation certificate, the migration rating, also known as a migration certificate. This was issued by the priest of the congregation where the emigrant was written before departure.
In addition to the purely ecclesiastical data, a migration rating could also include notes on vaccination, tax debts, habits and knowledge of the catechism. Migration ratings were required not only in emigration, but also when moving between parishes and would then be presented to the priest in the new congregation. Obtaining a migration rating costed nothing, but the lack of a rating could be punishable by a fine.
It was the person who moved who was responsible for submitting the migration certificate to the priest in the new congregation. The purpose was actually to certify that the person who moved was entitled to participate in the Eucharist
Migration rating in emigration
Thus, before the emigrant could emigrate, he had to acquire a migration rating on the pastor's expedition. The grade was issued by the priest of the congregation from which exodus would take place.
There was a general ban on conscripts emigrating to foreign countries without permission. However, it was usually not so difficult to get an exit permit. Until the end of the 19th century, the permits were generous. By the end of the century, however, completed conscription training was required before exit permits were granted.
Without such a permit, you could not obtain a relocation certificate and not buy an American ticket through an emigrant agent. The Police Department in the ports of emigration checked that the rules were being complied with.
However, it was possible to emigrate without permission, i.e. to escape, by getting to, for example, Norway or Denmark and emigrating from there. These emigrants are often labelled "escaped" in church books.
Crossing
From the 1860s onwards there were more pure passenger ships and in the 1880s fast steamships that focused entirely on passenger traffic and the journey from England to the United States took significantly less time, 16 - 24 days. Even before the 1860s, there were sail-rigged steamships on the route to the United States.
There was no direct passenger traffic to North America from Sweden, but the Swedish emigrants had to get on ships from Gothenburg to England and then on on the passenger ships from England to the USA. The first passenger traffic directly from Sweden to the USA was only established in 1915 when the Swedish America Line, SAL, started.
From the 1860s until 1915, the Swedish emigrants who emigrated from Sweden first had to travel to England and then on to the United States. They then travelled from Gothenburg on smaller ships, often with Wilson Line, across the North Sea usually to Hull or Grimsby on the East Coast. This journey took 24 hours. In 1850, Wilson Line received a contract for postal traffic from Sweden. Wilson Line's ships were green and had all the names finished with the letter 0, as in Rollo, Hero, Ariosto and Romeo.
In England, they were then allowed to travel by train to one of the major departure ports, Liverpool, Southampton or possibly Glasgow. Here they boarded the large Atlantic steamers bound for New York or Boston in the United States or Quebec and Halifax in Canada.
New York, however, was the main migrantport.
Liverpool with Pier Head was the great emigrant port for most people who emigrated from Europe.
Emigrating
Utvandringen till USA på slutet av 1800-talet
Fakta från https://www.hhogman.se/emigrantresan.htm
Den tidiga svenska emigrantforskningen har förklarat utvandringen med att det var något som drev människor att emigrera. Man ville bort från något, dvs den sk. Push-faktorn. Man har angett överbefolkning på landsbygden, brist på arbete, nödåren samtidigt som det var högkonjunktur i USA och möjlighet att få billig jord i Nordamerika (enligt Homestead Act från 1862). Idag är forskarna mer osäkra på orsakerna. Det var ingen brist på arbete i Sverige under större den tid som utvandringen skedde. På många håll var det till och med brist på arbetskraft. Under lång tid rådde högkonjunktur och ekonomisk expansion i Sverige med stigande löner utom under korta perioder då och då. Idag är forskarna mer inriktade på att den drivande faktorn, dvs den sk. Pull-faktorn. Det var något som drog och lockade. Det stora landet i väster lockade med sina möjligheter och då inte bara ekonomiska. Där fanns även en personlig frihet som inte fanns i Sverige. Men förmodligen är den en kombination av både Push- och Pull-faktorerna som är bakgrunden till massutvandringen
Vad som krävdes i form av intyg har varierat under emigrantepoken men ett intyg som var obligatoriskt var det sk. Flyttningsbetyget, kallas även flyttningsbevis eller flyttningsattest. . Detta utfärdades av prästen i den församling där emigranten var skriven innan avresan.
Ett flyttningsbetyg kunde förutom de rent kyrkliga uppgifterna även innehålla anteckningar om vaccinering, skatteskulder, vandel och kunskaper i katekesen. Flyttningsbetyg krävdes inte enbart vid emigration utan även vid flyttning mellan församlingar och skulle då uppvisas för prästen i den nya församlingen. Att erhålla ett flyttningsbetyg kostade ingenting, men avsaknad av betyg kunde beläggas med bötesstraff.
Det var den som flyttade som hade ansvaret att flyttningsbetyget inlämnades till prästen i den nya församlingen. Syftet var egentligenatt intyga att den person som flyttade var berättigad att delta i nattvarden
Flyttningsbetyg vid emigration
Innan emigranten kunde utvandra var han således tvungen att införskaffa ett flyttningsbetyg på pastorsexpeditionen. Betyget utfärdades av prästen i den församling varifrån utflyttning skulle ske.
Det fanns ett generellt förbud för värnpliktiga att utan tillstånd utvandra till främmande länder. Det var dock oftast inte så svårt att få ett utresetillstånd. Fram till slutet av 1800-talet var man generös med tillstånden. Mot slutet av århundradet krävdes däremot fullgjord värnpliktsutbildning innan utresetillstånd gavs.
Utan sådant tillstånd kunde man inte erhålla flyttningsbetyg och inte köpa amerikabiljett genom någon emigrantagent. Polismyndigheten i utvandringshamnarna kontrollerade att bestämmelserna följdes.
Det gick dock att utvandra utan tillstånd, dvs att smita iväg, genom att ta sig till exempelvis Norge eller Danmark och utvandra därifrån. Dessa emigranter får då ofta beteckningen "rymd" i kyrkböckerna.
Överfarten
Från 1860-talet och framåt fanns det mer renodlade passagerarfartyg och på 1880-talet snabbgående ångfartyg som inriktade sig helt på passagerartrafik och resan från England till USA tog betydligt kortare tid, 16 - 24 dygn. Redan innan 1860-talet fanns det segelriggade ångfartyg på rutten till USA.
Någon direkt passagerartrafik till Nordamerika förekom inte från Sverige utan de svenska emigranterna fick ta sig på fartyg från Göteborg till England och sen vidare på passagerarfartygen från England till USA. Den första persontrafiken direkt från Sverige till USA inrättades först 1915 då Svenska Amerika Linjen, SAL, startade. Rederiets första fartyg var 55 Stockholm.
Från 1860-talet och fram till 1915 fick de svenska emigranterna som utvandrade från Sverige först resa till England och sen vidare till USA. De reste då från Göteborg på mindre fartyg, ofta med
Wilson Line, över Nordsjön vanligen till Hull eller Grimsby på engelska östkusten. Denna färd tog två dygn. År 1850 fick Wilson Line kontrakt på posttrafiken från Sverige. Wilson Lines skepp var gröna och hade alla namn slutade med bokstaven 0, som i Rollo, Hero, Ariosto och Romeo.
I England fick de sen ta sig med tåg till någon av de stora avresehamnarna, Liverpool, Southampton eller möjligen Glasgow. Här gick de ombord på de stora atlantångarna med destination till New York eller Boston i USA eller Quebec och Halifax i Canada.
New York var dock den främsta immigranthamnen.
Liverpool med Pier Head var den stora emigranthamnen för de flesta som emigrerade från Europa.