HANNAS LETTERS

The first letter comes from Hanna, 23 Jan. It is Johan Edgren who holds the pen, and in a small sentence at the end Hanna writes asking Per Erik on a separate note to find out if mother received the 5 kronor she sent on New Year, the note is loose in the envelope - her husband does not know about it.

Johan Edgren writes that they regret that grandmother was so alone when it happened and had to lie on the floor all night and freeze. They write that earthly life is short and that this may be the end. Hanna would have liked to go home, but that will be too difficult.

March 18 Johanna writes again, and now it is she who holds the pen. She says that they have an unusually cold winter and that both children have been ill and that it has developed into diphtheria. She also says that the health police picked out all the fabric in the home to smoke out the infection. Now Talla is better but Talus is still ill. She regrets her mother who is paralyzed in an arm and a leg and thinks that Per Erik should sell the heifer and use the money for a domestic worker. Maybe mom can move into the small room and a tenant in the great room for caring for mother?

She asks them to tell mom that she can not go home now because the ticket prices for the railroad are so high in the winter.

April 7, Hanna writes the next letter. She says that her husband is sick to his stomach and that she has to work extra hard. Talla is healthy but Talus is alternately ill and better.

She writes that she understood that Per Erik's wife Sara gets the heavy work with the mother, and that she must be cared for and the bed must be cleaned because the stomach is not good.

Hanna comments that Daniel and Sofia did not respond to the letter about how to deal with the croft, she for her part advocates that the croft should be sold at auction. It would be most worry-free for mom. Maybe she got this disease because she had to work too hard not to be a burden to others, Hanna reflects in the letter.

August 1st comes the next letter and Hanna explains that she finds it difficult to write and that the result will be bad. She says that the children are well but that her husband is ill, she thinks it is the kidneys. It is difficult to carry out the work in Norway because you are not allowed to have apprentices if you do not belong to the bourgeoisie, which becomes too expensive. Now Hanna and Johan have to sneak in with work they put out, and then they risk getting the police on. But there is a lot of work so they take the risk. Per Erik has written that they can be happy to avoid all the work with the mother, and Hanna admitts that Per Erik and Sara have got a lot on their lot but "your children will soon be big so you get work boys and a maid".

Finally, she asks for Sofia's address, which she apparently did not have earlier.

Brooklyn Dec 30 is the last letter for this period dated. Hanna explains that they have left quickly because ticket prices rose, and her husband was ill and needed medicine that is becoming too expensive in Norway. She further writes that she now in this country has to live as if she were deaf-mute, because Swedes and Norwegians are embarrassed to show where they come from. In addition, there are so many thefts and murders of immigrants that it is best to remain silent.

She also regrets that she can not send her mother some money as she intended. She hopes to get a few dollars to send later. She wonders if she can get back the 10 kroner she lent to her mother as her husband does not like it, he thinks he needs the money himself.

In 19th century Sweden, widespread poverty prevailed. Many lived in so-called "poor houses", homes owned by the parish and housed the most vulnerable in society. This was part of the care of the poor, ie the state's care for people who could not support themselves. The conditions of the poorhouses were deficient and the view of the poor judging, the poor were not viewed with benevolent eyes. They themselves were considered to have created the conditions for their misery.

Hanna writes the address:

Brooklyn N Y

Douglas street 111 1/2

Hanna är först att svara 23 january. Hennes brev kommer från Christiansand i Norge där hon och familjen befinner sig. De kallar barnen Talus (Johan Otalius f.1891) och Talla (Otalia Elisabet f.1889) . De håller på att arbeta ihop pengar till biljetten till överresan till Amerika. Hennes man, Johan Edgren, är skräddare, och Johanna hjälper honom.

Det är Johan Edgren som håller i pennan, och i en liten mening på slutet skriver Hanna att Per Erik ska meddela på en särskild lapp som är lös i kuvertet - hennes man vet inte om det - om mamma fått de 5 kronor hon sänt på nyår.

Johan Edgren skriver att de beklagar att mormor var så ensam när det hände och fick ligga hela natten på golvet och frysa. De skriver att jordelivet är kort och att detta kan vara slutet. Hanna skulle ha velat resa hem, men det blir för svårt.

18 mars skriver Johanna igen, och nu är det hon som för pennan. Hon berättar att de har en ovanligt kall vinter och att båda barnen legat sjuka och att det utvecklats till difteri. Hon berättar också att sundhetspolisen plockat ut allt tyg i hemmet för att röka ut smittan. Nu är Talla bättre men Talus är fortfarande sjuk. Hon beklagar sin mor som är förlamad i en arm och ett ben och tycker att Per Erik ska sälja kvigan och använda pengarna till en hemhjälp. Kanske kan mamma flytta in i kammaren och en hyresgäst bo i stora rummet mot uppassning?

Hon ber dem hälsa mamma att hon inte kan resa hem nu eftersom biljettpriserna på järnvägen är så höga på vintern,

7 april skriver Johanna nästa brev. Hon berättar att maken är sjuk i magen och att hon måste arbeta extra hårt. Talla är frisk men Talus är omväxlande sjuk och bättre.

Hon skriver att hon förstått att Per Eriks fru Sara får det tunga arbetet med modern, och att hon måste skötas och sängen måste rengöras eftersom magen inte är bra.

Hanna kommenterar att Daniel och Sofia inte svarat på brevet om hur de ska göra med torpet, hon förordar för sin del att torpet ska säljas på auktion. Det vore mest bekymmersfritt för mamma. Kanske hon fått den här sjukdomen för att hon fått slita för mycket för att inte ligga andra till last, funderar Johanna i brevet.

1 augusti kommer så nästa brev och Hanna förklarar att hon tycker att det är svårt att skriva och att resultatet blir dåligt. Hon berättar att barnen mår bra men att maken är sjuk, hon tror det är njurarna. Det är svårt att bedriva arbetet i Norge eftersom man inte får ha lärlingar om man inte tillhör borgerskapet, vilket blir för dyrt. Nu får Hanna och Johan smyga med arbete de lägger ut, och då riskerar de att få polisen på sig. Men det finns mycket arbete så de tar risken. Per Erik har skrivit att de kan vara glada som slipper allt arbete med modern, och Hanna menar att Per Erik och Sara har fått mycket på sin lott men "era barn blir snart stora så ni får drängar och piga".

Slutligen ber hon om Sofias adress, som hon tydligen inte haft tidigare.

Brooklyn 30 dec. är det sista brevet för den här perioden daterat. Johanna förklarar att de kommit att ge sig av hastigt därför att biljettpriserna steg, och maken var sjuk och behöver medicin som blir för dyrt i Norge. Hon skriver vidare att hon nu i det här landet måste leva som om hon vore dövstum, för svenskar och norrmän är generade att visa var de kommer ifrån. Dessutom är det så mycket stölder och mord på invandrare så det är bäst att vara tyst.

Hon beklagar också att hon inte kan sända sin mamma lite pengar som hon tänkt. Hon hoppas att hon senare ska få några dollar över att sända. Hon undrar om hon kan få tillbaka de 10 kronor hon lånat ut till sin mamma och det gillar inte maken, som tycker att han behöver pengarna själv.