Patient, manful waking,

cherished sleep forsaking,

I watch my coal all night.

Tired hands and sinewy,

stir the firebrands wearily,

and crackingly and glowingly the fiery flames move flowingly

and give the copses light. 

https://www.youtube.com/watch?v=D0nGdBla9Z8

Here is another beautiful song of Dan Andersson, it is called 

Round the beggar from Luossa

https://www.youtube.com/watch?v=N01MafJjiMY&list=RDN01MafJjiMY&start_radio=1

Round the beggar from Luossa

Round the beggar from Luossa people gathered in a ring,                  by the campfire they sat and heard his song.                                        And of wayfarers and mendicants and every wondrous thing             and of his longing he sang to them all night long.

"There is something beyond mountains, beyond flowers, beyond singing,                                                                                                    there is something there behind the star, behind my burning heart. Hearken, something goes there whispering, goes there calling me and praying                                                                                                    'come to us, for of this earthly kingdom you are not a part.'

I have listened to the tranquil waves that roll against the beach,       to dream of wild seas' rest has been my lot.                                          And in spirit I have hastened towards the formless lands                where the dearest thing we knew shall be forgot.

To a wild, eternal longing we were born by pallid mothers,               from the labour pains of troubles rose our first and anguished cry.   We were thrown on plains and mountains then, to play with all our brothers, and we played there elk and lion, beggar, god and butterfly.

(I sat silent by her side, she whose heart was like mine,                  with hands so soft she tended to our nest.                                         But I heard my heart then calling: 'what thou ownest is not thine'   and the spirit came and bore me off to rest.

What I love is far away beyond, concealed in distant darkness,     and high and wonderful is my true way.                                        And amid this clamour I am called to pray before the Lord:        What no one, no one has I want to own, take all the earth away!)

Follow, brother, beyond mountains, to the cool and peaceful rivers,                                                                                                where in beds of mountain garlands all sea slowly goes to sleep.      Somewhere there beyond the heavens is my home, I have my mother,                                                                                                   in the golden-sprinkled mists, dressed in rosy mantle deep.

May the black and salty waters cool the cheeks that burn with fever,                                                                                                    let's be miles away from life before the morning breaks above!   Not of this world was I, brother; hardships without end I suffered

For the sake of worries, faithlessness and of my burning love.       By a shore all dressed in seashells stands a gate of roses heavy,    therein sleep the mouldered shipwrecks, and the tired men find rest.                                                                                                   Songs unheard and high there sing like violins in distant echoes under arches where eternal children live forever blessed.

Translation copyright Ola Wikander

Long are hours in loneliness, 

deep in forest wilderness,

miles from folk who pass.

Foxes hunt so stealthily,

victims whimper plaintively, like hunger-cries from forests,

from pastures and from clearings,

and frozen moorland grass.

Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
Och vid lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt
Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder      'Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt'

                                                                                                               Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand          Om de vilda havens vila har jag drömt                                   Och i anden har jag ilat mot de formlösa land                    Där det käraste vi känner ska bli glömt

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka        Ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud           Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka    Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud                                                                                                                                     (Satt jag tyst vid hennes sida, hon vars hjärta var som mitt   Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo                       Hörde jag mitt hjärta ropa, 'det du äger är ej ditt'             Och jag fördes bort av anden att få ro                                       

                                                                                                              Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran      Och min rätta väg är grön och underbar                                Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran            Tag du jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har )

Följ mig, broder bortom bergen, med de stilla svala floder   Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd                                                                                          Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder                                                                                               Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda              Må vi vara mil från livet innan morgonen är full                 Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda

Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull           Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga
Där i vila multna vraken och de trötta män få ro
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn av saligheten bo